Ett oroligt uppvak :O
Idag har jag fått göra rätt mycket på operation. Började vid klockan sju idag, med att trycktesta narkossystemen och att förbereda operationssalarna för dagens första operationer. Det har varit några artroskopier idag som jag varit med på. Vid en artroskopi går man in med en liten kamera i en led och tittar hur det ser ut. Oftast behövs det rensas från löst brosk eller ben också.
Dagens första patient, en hund, skulle artroskoperas i en armbågsled. Jag premedicinerade, la kanyl, sövde och rakade kring leden på hunden. Sedan bars den in i operationssalen och kopplades till monitoreringsutrustningen. Under denna operationen var jag osteril assistent och servade veterinären med instrument och utrustning.
Sedan när operationen var klar så fick jag själv ansvaret att övervaka uppvaket på hunden och ta in den till sin bur. Jag kopplade loss all monitoreringsutrustning och körde hunden på en bår till hundstallet. Där extuberade jag (tog ut andningstuben från luftstrupen) och la ner hunden i buren, just som den började vakna.
Oftast går uppvak till lugnt, där djuren får vakna i sin egen takt och de ligger lugnt och stilla länge efteråt. Men, typiskt nog när jag själv tog in en patient till buren efter operation för första gången, så exciterade denna hunden efter uppvaket. Utan kontroll började den yla och slänga sig mot väggarna, vilket inte var bra med tanke på att den nyss opererat benet. Jag försökte lugna den, vilket var svårt eftersom det ändå var en hund på närmare 30 kg och som var stark, samtidigt som det fanns en risk att den kunde bitas. Jag såg snart ingen annan utväg än att hämta hjälp. Fick dit en sköterska som passade den medans jag hämtade mer sedering och gav den i kanylen, så att den skulle lugna sig. Det verkade ganska snabbt. Hunden fortsatte dock yla och vara orolig tills den skulle hem.
Usch, det kändes väldigt oroligt för mig när den började excitera, så typiskt att det skulle ske när jag var själv. Ingen skada skedd visserligen, men jag hoppas inte jag är själv nästa gång det sker.
Dagens första patient, en hund, skulle artroskoperas i en armbågsled. Jag premedicinerade, la kanyl, sövde och rakade kring leden på hunden. Sedan bars den in i operationssalen och kopplades till monitoreringsutrustningen. Under denna operationen var jag osteril assistent och servade veterinären med instrument och utrustning.
Sedan när operationen var klar så fick jag själv ansvaret att övervaka uppvaket på hunden och ta in den till sin bur. Jag kopplade loss all monitoreringsutrustning och körde hunden på en bår till hundstallet. Där extuberade jag (tog ut andningstuben från luftstrupen) och la ner hunden i buren, just som den började vakna.
Oftast går uppvak till lugnt, där djuren får vakna i sin egen takt och de ligger lugnt och stilla länge efteråt. Men, typiskt nog när jag själv tog in en patient till buren efter operation för första gången, så exciterade denna hunden efter uppvaket. Utan kontroll började den yla och slänga sig mot väggarna, vilket inte var bra med tanke på att den nyss opererat benet. Jag försökte lugna den, vilket var svårt eftersom det ändå var en hund på närmare 30 kg och som var stark, samtidigt som det fanns en risk att den kunde bitas. Jag såg snart ingen annan utväg än att hämta hjälp. Fick dit en sköterska som passade den medans jag hämtade mer sedering och gav den i kanylen, så att den skulle lugna sig. Det verkade ganska snabbt. Hunden fortsatte dock yla och vara orolig tills den skulle hem.
Usch, det kändes väldigt oroligt för mig när den började excitera, så typiskt att det skulle ske när jag var själv. Ingen skada skedd visserligen, men jag hoppas inte jag är själv nästa gång det sker.
Kommentarer
Trackback
