pureadrenaline

Det är lite av en sorgens dag idag. Vi har fått avliva min katt Dockan. :( Jag vet att det var till det bästa och jag tog beslutet att göra det, men det känns väldigt trist. Han var inte gammal heller, omkring 5 år, men det har gått väldigt fort nu på slutet för honom att bli sjuk, så det fanns egentligen inget annat alternativ. En utekatt kan råka ut för så mycket saker, och vi är inte helt säkra på vad han drabbades av. Han hade varit borta ett par dagar, som hankatter kan vara, inget konstigt med det. Men så hittade vi honom i verkstaden, totalt letargisk, uttorkad, utmärglad, med bleka slemhinnor, stel och med tjockt var och blod rinnande ur näsan, han var helt täppt. Det var tydligt att detta hindrade honom från att äta och dricka eftersom han var så dehydrerad, och en katt som inte äter på flera dagar är mycket allvarligt. Efter ett år på djursjukskötarutbildningen så vet jag lite mer än förut och det var tydligt att han skulle svultit ihjäl i alla fall. Därför kändes det bra att låta honom få somna in, även om det nu efteråt känns svårt att tänka på att jag aldrig mer kommer få se och hålla om honom. Min älskade lilla katt :( Jag vet iaf att han har det bättre nu.