pureadrenaline

Det är uppe igen.
Tankarna.
Det krävs bara ett namn och så finns det där igen, allt det dåliga. Allt det där som jag vill ska vara bra men som helt går åt helvete.
Och allt nytt jag får veta sårar mig som fan. Fast jag vill veta det, och sen direkt efter, önskar jag att jag inte hörde. Fan.
Det som kommer fram borde få mig att sluta fundera. Gå vidare, strunta i det, för det är ingen bra sida av dig som visas. En helt annan än den som jag trodde mig lärt känna. Och plötsligt vet jag inte vad som är rätt eller fel, bara att det inte ser bra ut alls. Och att jag inte kan göra ett jävla skit för att ändra på det.
Det stör mig in i märgen.
Jag hade några bra dagar och så kommer det tillbaka som en blixt från klar himmel, oväntat, utan förvarning smyger sig skiten på och jag blir så ledsen och arg. Frustrerad över att inte veta hur det verkligen är, även om mina gissningar säger att det bara kan vara negativa besked.

Om du bara visste hur du sårar mig. Utan att säga ett ord eller vara i närheten så sårar du mig något extremt.
Och jag blir... Vad blir jag? Sjukt ledsen.
Du är inte värd en enda tår men jag kan inte hjälpa det. Fans helvete.

Sluta sluta sluta.