pureadrenaline

Jag är förbannad, irriterad och arg.
På ingenting.
På allt och alla.
På att inte veta säkert vad som gäller.
På att förvänta sig saker som sen inte blir av och man blir ledsen.
På att förvänta sig saker fast man intalar sig att inte göra det.
På att tro saker som sedan visar sig vara fel kanske och man känner sig sjukt besviken.
Jag är förvirrad, vet inte hur det ligger till med saker, vet inte vad som förväntas och vad man kan förvänta sig själv.
Bara att man inte ska förvänta sig för mycket, om ens något, i det här läget.
Vet inte vad jag känner egentligen.
Hur jag ska känna och vad andra tror att jag känner.
Jag blir glad när jag tänker på hur det varit och kunde ha blivit och hur det kan bli nästa gång, om det blir som jag önskar.
Jag önskar jag visste hur det låg till med allt det gamla, så jag kan gå vidare med det nya.
Jag önskar att jag fick klara besked och svar på vad som tycks om mig. Om det är någonting som kan bli nånting mer än det som är nu.
Jag tänker för mycket.
Jag blir galen.