Världens förändring
Hur bra kan man egentligen lära känna en människa?
Kan man verkligen vara säker på att personen är den som han/hon verkar vara?
Man kan tro att man känner någon och tycka om den människan för den man att tror han/hon är, och sedan visar det sig att personen i fråga är någon helt annan, eller har blivit någon man inte längre känner igen.
Jag insåg igår kväll att jag inte längre kände igen min förra pojkvän. Den personen som jag blev kär i och ihop med, han finns inte längre. Han har blivit mördad av den nya Niels.
Igår ringde det på min telefon, från hans mobil, och jag trodde det var han. Men det var det inte.
Det var den bitchigaste, uppkäftigaste jävla subba till ny flickvän som ringde och bad mig dra åt helvete och lämna honom ifred.
Ursäkta?!!
Inget hon sa stämde.
1. Jag hade inte träffat honom på nästan två månader.
2. Jag var helt på det klara med att vi inte längre var ihop.
3. Jag hade inte ringt honom en enda gång på den tiden som gått sedan vi träffades sista gången.
Så man kan nog säga att jag redan hade lämnat honom ifred.
Jag blev så jävla förbannad så jag grät nästan. Ingen förtjänar en sån helvetes utskällning.
Sedan träffade jag på mannen själv på stan, och ställde honom mot väggen. Och då säger han att han inte vet nånting om att hon har ringt, och att vi fortfarande är vänner och allt, vad i helvete?!
Jag gick rätt så snart därifrån.
Kanske var det sista gången vi träffades, eftersom han ska flytta snart tydligen.
Men jag bryr mig ärligt talat inte.
Fram tills igår kväll hade jag fortfarande inte släppt den här människan på det emotionella planet, jag tyckte fortfarande mycket om honom.
Men nu känner jag... ingenting. Det är liksom tomt. Jag kan inte beskriva hur jag känner för honom längre, det finns liksom ingenting kvar, jag har ingen mer tid att ge den där personen.
Jag förstår inte hur det kunde ta den här vändningen, hur han kunde bli en så totalt förändrad person. För den killen jag kände skulle aldrig betett sig på det där viset.
Jag skiter i vart han tar vägen, om han flyttar eller inte, bara jag slipper träffa honom igen.
Det blir bäst så.
Kan man verkligen vara säker på att personen är den som han/hon verkar vara?
Man kan tro att man känner någon och tycka om den människan för den man att tror han/hon är, och sedan visar det sig att personen i fråga är någon helt annan, eller har blivit någon man inte längre känner igen.
Jag insåg igår kväll att jag inte längre kände igen min förra pojkvän. Den personen som jag blev kär i och ihop med, han finns inte längre. Han har blivit mördad av den nya Niels.
Igår ringde det på min telefon, från hans mobil, och jag trodde det var han. Men det var det inte.
Det var den bitchigaste, uppkäftigaste jävla subba till ny flickvän som ringde och bad mig dra åt helvete och lämna honom ifred.
Ursäkta?!!
Inget hon sa stämde.
1. Jag hade inte träffat honom på nästan två månader.
2. Jag var helt på det klara med att vi inte längre var ihop.
3. Jag hade inte ringt honom en enda gång på den tiden som gått sedan vi träffades sista gången.
Så man kan nog säga att jag redan hade lämnat honom ifred.
Jag blev så jävla förbannad så jag grät nästan. Ingen förtjänar en sån helvetes utskällning.
Sedan träffade jag på mannen själv på stan, och ställde honom mot väggen. Och då säger han att han inte vet nånting om att hon har ringt, och att vi fortfarande är vänner och allt, vad i helvete?!
Jag gick rätt så snart därifrån.
Kanske var det sista gången vi träffades, eftersom han ska flytta snart tydligen.
Men jag bryr mig ärligt talat inte.
Fram tills igår kväll hade jag fortfarande inte släppt den här människan på det emotionella planet, jag tyckte fortfarande mycket om honom.
Men nu känner jag... ingenting. Det är liksom tomt. Jag kan inte beskriva hur jag känner för honom längre, det finns liksom ingenting kvar, jag har ingen mer tid att ge den där personen.
Jag förstår inte hur det kunde ta den här vändningen, hur han kunde bli en så totalt förändrad person. För den killen jag kände skulle aldrig betett sig på det där viset.
Jag skiter i vart han tar vägen, om han flyttar eller inte, bara jag slipper träffa honom igen.
Det blir bäst så.
Kommentarer
Trackback
