Århundradets genomklappning.
Smiths happens.
Så skulle jag vilja sammanfatta gårdagens SM-final i speedway mellan Elit Vetlanda och Smederna från Eskilstuna. För istället för en rejäl guldfest för Elit Vetlanda blev det pannkaka av alltihop och guldet gick till Smederna. Hur gick det till?
Vetlanda vann första finalen på bortaplan med 49-41 och med de siffrorna i bagaget kändes det som en relativt enkel match att köra hem guldet på hemmaplan dagen efter. Det trodde vi alla, även jag. Så förberedda på en utklassning åkte man in till Motorstadion igår, perfekt väder och mycket folk på matchen, folk som förstås ville se Vetlanda vinna guld. Fina förutsättningar med andra ord.
Och sen började matchen.
Fel från första heatet.
Efter två heat var halva försprånget uppätet, efter sex heat var det lika.
Och sedan gick allt Smedernas väg. Eller åt helvete för Vetlanda, hur man vill se på det.
Det fanns ingen fart i Vetlandaförarna, de hängde inte med från start och hamnade långt efter. Detta medans Smederna tycktes så starka och snabba. Heat för heat drog de ifrån tills de med två heat kvar hade en total ointaglig ledning, vilket gav Smederna sitt första SM-guld på 40 år.
Slutresultatet skrevs till 54-36, där våra toppförare presterat långt under sin normala nivå och inte alls stod att känna igen. Vi förlorade på vår hemmabana, där vi i princip aldrig förlorar. Där vi är kända för att utklassa motståndarna match efter match. Men nej, inte igår. Inte igår när det gällde guld. Årets kanske viktigaste match.
Publiken lämnade snabbt arenan efteråt men jag stannade kvar och tittade på prisutdelningen. Jag kan inte låta bli att glädjas ihop med Smederna och deras fans. Vilken lycka och jubel som utbröt när de förstod att de vunnit. Jag blev rörd till tårar och kände mig lika glad som om jag varit med i klacken. Och även på podiet efteråt var det så mycket glädje, fantastiskt att se.
Det var bara den lilla detaljen att det egentligen var fel lag som vann.
Och att ingen förstår hur i hela friden det kunde hända.
Jag tror att Vetlanda var för komfortabla från början. De hade redan tagit ut segern i förskott - vilket nu bevisats den hårda vägen att man inte ska göra.
Mot ett Smederna med allt att vinna och en motivation och kämpaglöd utan dess like hade vi ingen chans. En total genomklappning som kommer svida länge.
Men - det är som det är nu, bara och se framåt mot nästa säsong. Då kommer nya chanser. Nya mål att uppnå.
Ingenting är omöjligt.
Det bevisade Smederna igår.
Smith happens.
Så skulle jag vilja sammanfatta gårdagens SM-final i speedway mellan Elit Vetlanda och Smederna från Eskilstuna. För istället för en rejäl guldfest för Elit Vetlanda blev det pannkaka av alltihop och guldet gick till Smederna. Hur gick det till?
Vetlanda vann första finalen på bortaplan med 49-41 och med de siffrorna i bagaget kändes det som en relativt enkel match att köra hem guldet på hemmaplan dagen efter. Det trodde vi alla, även jag. Så förberedda på en utklassning åkte man in till Motorstadion igår, perfekt väder och mycket folk på matchen, folk som förstås ville se Vetlanda vinna guld. Fina förutsättningar med andra ord.
Och sen började matchen.
Fel från första heatet.
Efter två heat var halva försprånget uppätet, efter sex heat var det lika.
Och sedan gick allt Smedernas väg. Eller åt helvete för Vetlanda, hur man vill se på det.
Det fanns ingen fart i Vetlandaförarna, de hängde inte med från start och hamnade långt efter. Detta medans Smederna tycktes så starka och snabba. Heat för heat drog de ifrån tills de med två heat kvar hade en total ointaglig ledning, vilket gav Smederna sitt första SM-guld på 40 år.
Slutresultatet skrevs till 54-36, där våra toppförare presterat långt under sin normala nivå och inte alls stod att känna igen. Vi förlorade på vår hemmabana, där vi i princip aldrig förlorar. Där vi är kända för att utklassa motståndarna match efter match. Men nej, inte igår. Inte igår när det gällde guld. Årets kanske viktigaste match.
Publiken lämnade snabbt arenan efteråt men jag stannade kvar och tittade på prisutdelningen. Jag kan inte låta bli att glädjas ihop med Smederna och deras fans. Vilken lycka och jubel som utbröt när de förstod att de vunnit. Jag blev rörd till tårar och kände mig lika glad som om jag varit med i klacken. Och även på podiet efteråt var det så mycket glädje, fantastiskt att se.
Det var bara den lilla detaljen att det egentligen var fel lag som vann.
Och att ingen förstår hur i hela friden det kunde hända.
Jag tror att Vetlanda var för komfortabla från början. De hade redan tagit ut segern i förskott - vilket nu bevisats den hårda vägen att man inte ska göra.
Mot ett Smederna med allt att vinna och en motivation och kämpaglöd utan dess like hade vi ingen chans. En total genomklappning som kommer svida länge.
Men - det är som det är nu, bara och se framåt mot nästa säsong. Då kommer nya chanser. Nya mål att uppnå.
Ingenting är omöjligt.
Det bevisade Smederna igår.
Smith happens.
